Psykologigymnasiet - Stockholm
Färdighetstest för antagning till Särskild variant med beteende- och teaterinriktning

För dig som söker till Särskild variant gäller följande: 

- Du får en text som du i förväg ska välja, förbereda och framföra. Du kan även välja en egen, valfri text. Du deltar även i en provlektion med improvisationsteater och samtalar bland annat med en teaterlärare. Information om hur du ansöker får du genom studievägledaren på din skola (Ansökningskod: SATEAVE-PSY) . 
- Färdighetstestet sker tisdag den 6 mars 2018, kl: 9.00 samt efter omvalsperioden måndag den 4 juni 2018, kl:9.00. Se nedan för årets monologtexter. 


Monologtexter:    
 

Ur ”Huset som Rut glömde” av Eva Brise
På ett ställe såg jag en kille som stod ensam och jag gick fram till honom och sa: Kan inte du låtsas att du känner mig, så att jag slipper gå vidare med mitt sällskap och får stanna här istället? Han bara kollade på mig och sen la han handen runt min nacke och kysste mig. ”Du är kvinnan i mitt liv” sa han. Och den natten sov vi inte mycket hemma i hans lilla lägenhet. Sen gick det väl några dagar, jag försökte ringa, men det var fel på telefonlinjerna så det bröts hela tiden. Men jag tänkte att jag är ju kvinnan i hans liv, så jag ska överraska honom. Jag ringde på hans dörr. Men han var inte hemma. Men jag tänkte att jag är kvinnan i hans liv, så jag kan vänta. Och jag hade ju mat och filtar och så, så jag bodde där i hans trapp i nästan ett halvår, tufft. Så en dag vaknade jag av att någon sparkade på mig och det var han. Han sa: nu får du väl ändå ta och ge dig! Han hade missförstått allting och blivit rädd för mig. Och när jag frågade om han mindes att han sagt att jag var kvinnan i hans liv – då ringde han polisen! Då ringde han er!
 
Ur ”Regnblommorna är vackra i år” av Mona Mörtlund
Jag minns en gång… Det var så kallt… jag hade varit hos en kompis… jag hörde honom därinne… hur han skrek och grät och slog sönder… jag vågade inte gå in och jag visste inte var ni var och… Det var så vackert norrsken den kvällen… jag var så kissnödig men jag vågade inte gå in och jag hade så ont i magen… Jag satte mig i snödrivan och det blev blött och kallt och jag var så rädd att han skulle komma ut och se mig. Mamma kom och hämtade mig sen, hon måste ha saknat mig. Denna ständiga rädsla. Varje gång han drack. Att han skulle börja skrika och gapa. Och slå sönder. Så man skulle få skämmas inför byborna. Minns du skammen. Agneta. Skammen och rädslan.  Och det känns som om allt finns kvar. Det är någonting i luften… Jag kan inte andas här. Jag förstår inte att ni kan bo kvar, med alla minnen.
 
Ur ”Pleasure” av Lisa Langseth
Ärlighet, det är jävligt viktigt faktiskt, för mig i alla fall, inget bullshit liksom. Är det nåt jag hatar så är det när man måste göra till sig för att folk ska gilla en. Sitta och hålla på och säga fina saker för att folk ska lyssna på vad man har att säga. Det är därför jag inte pallar brudar. Alltså inte att vara ihop med i alla fall. Klart om man träffar någon som man liksom kan slappna av med, som med Svante, ja då kanske. Men jag har fan aldrig träffat någon sån brud. Det är bara ”nej men måste du ha på dig det där.., sitt ordentligt, kom i tid”. Som man var en jävla hund. Som Petra, typisk sån, hon va fan helt jävla galen. Jag råkade glömma bort den där jävla Valentines Day och så ringer hon på mobilen, helt jävla hysterisk. ”Åh du älskar inte mig! Alla mina kompisar har fått gelé hjärtan och små rosa jätte gulliga puttinutt-penntroll av sina pojkvänner men du har inte ens skickat ett sms!” Jamen va fan.
 
Ur ”Silver Star” av Kristina Lugn
Hur kan jag göra så här mot mamma? Är det här vad jag tycker att hon behöver? Är det här mitt sätt att tacka henne för att jag har förstört hela hennes liv? Va? Svara då!  Kan du inte åtminstone svara på tilltal! Jävla unge!  Att jag bara vågar vara så hänsynslös! Jag är försvunnen. Jag är mammas borttappade ansvarsbörda! Och nu börjar det bli mörkt. Nu börjar dom säkert undra om dom borde kontakta polisen. Satan också!   Jag har sagt till alla i skolan att jag ska flytta till min pappa. Men jag vet inte ens var han bor. Men jag har sagt att jag aldrig mer kommer tillbaka till skolan. Dom tror att jag ska börja i Adolf Fredriks musikklasser och bo i en lägenhet med kakelugn och dator.  Om jag vore en pappa skulle jag brinna för min dotter! Jag skulle ställa till med skogsbrand! Så att hon kom utspringande ur lågorna och kastade sig i min famn! Jag har nog gått vilse.
 
Ur ”Hand i hand” av Sofia Fredén
Jag har kallat mig själv för ett svin, men vad hjälper det, vad man kallar sig själv? Det är inte förrän nån annan kallar en för det, som man helt och hållet förstår vad det är man är. Det är svårt för mig att se mitt inre svin i ögonen, men när jag står framför spegeln, eller går förbi ett skyltfönster och ser mig själv, så ser jag det, och det ser på mig, och säger; ”Hej där, jag är ditt inre svin, vart är du på väg?” ”Jag är på väg ditåt.” ”Jag med.” Vart jag än gå så går svinet med. Men ändå är det svårt att förstå att jag är ett svin. Men det är jag. Jag tycker inte att det klär mig, men det kommer att klä mig, om jag bara får vara det ett tag till. Det är en fråga om att vänja sig vid vad man är. Det är som med narkomaner, det är svårt att tänka sig hur dom skulle se ut, om dom inte var narkomaner. Det är som om det klär dom.
 
Ur ”Bad Girls” av Joyce Carol Oates
Åh… herregud!!! Vad är det, har det hänt nåt…? Varför sitter du här i mörkret? Sitter du och väntar på mig? Jag sa ju till er att ni inte skulle göra det. Varför tittar du på mig så där? Jag pratar med dig! Svara! Du, jag har rätt att vara ute så länge jag vill; hela natten om det är så. Jag är inte bara din förbannade morsa! Långt innan jag blev din ”Morsa” var jag en kvinna – jag var mig själv! Du vet ingenting om mig. Jag har ett eget liv, jag vill ha ett eget liv, och jag skall få ett eget liv, fattar du det! (paus) Han är inte som dom andra… det är han inte! Han är bra människa; en anständig människa. Han skulle aldrig kunna skada nån av er… Ni har inte rätt att göra så mot mig… han är det bästa som hänt mig!! Jag har rätt att bli lycklig. Ja, nä, nu går jag och lägger mig.
 
Ur ”Doft av honung” av Shelagh  Delaney
Jag vill inte ha hans unge; jag vill inte att den ska komma, jag vill inte bli mamma. Jag vill aldrig se honom mer. Jag älskar inte honom, Han var bara en dröm, jag drömde. Vi kunde sjunga och dansa samman och han var vacker och mjuk. I julas, när han var här, hade jag den finaste jul, jag nånsin haft. Jag har nästan alltid varit ensam på jularna. Helen brukade vara ute med nån karl och jag brukade sitta i en eller annan håla, på olika skolhem, med olika ansikten kring mig, olika människor som dök upp. Så mötte jag honom… Den svarte prins.
 
Ur ”Ljug mig en sanning” av Peter Pohl
Ge fan i den fjärde tallriken nu! Du är puckad! Tre år, Madde! Fattar du vad det är? Tre år har gått, och du har inte fattat att hon inte kommer! Förra året fyllde farsan fyrtio jämnt, men inte fan kom morsan. Inte ens då, Madde! Du lever på en stor jävla lögn! Farsan skulle bli vansinnig om mamma satt här, typ: ”Hej, hej, här har ni mej. Jag blev visst borta lite längre än vanligt”… Vet du varför morsan stack. Madde, vet du det? Har du aldrig tänkt på det? Vet du vad hon stack ifrån? Oss! Oss. Dej och mej och farsan. Och om hon kom nu, vet du vad hon skulle komma tillbaka till, typ? Hit? Madde, lyssna på frågan. Jag frågade inte vart hon skulle komma, typ, utan vad hon skulle komma till. Till vem? Till oss Madde, samma jävla oss som hon stack ifrån. Hon kommer inte. Ge fan i den där tallriken nu!
                                      
Eget val av monolog
Könen som anges i monologerna kan du ändra om du så önskar. Om du inte önskar välja en av ovanstående texter har du möjlighet att välja en egen monolog av en valfri dramatiker/författare.

En kopia av texten (datorutskrift) ska lämnas till juryn innan du framför den. 

Psykologigymnasiet - Industrivägen 19 - 171 48 Solna - Tel: 08-272730
webutveckling av peppmedia.se   RensaVinden